Ikigai (en sorts årskrönika över 2011)

Aloha!

Börjar med att be om ursäkt för min frånvaro här. Den beror dels på att jag har som princip att inte prata om saker jag skriver på förrän tidigast när de är på väg från tryckeriet, och dels på att jag har fått för mig att omvärlden börjar bli less på människors vardagslivstrivia av typen vad man åt till lunch eller vad man tycker om Idoldeltagarna (på fråga A svarar jag “Lasagne”, på B: “Vad är Idol?). Jag tror starkt på att hålla tyst när man inte har något att säga. Sorry.

För att inte den här journalsidan ska damma igen totalt i väntan på något av nyhetsvärde tänkte jag dock slänga upp en slags årskrönika över 2011. Den är av orsakerna jag nämnde ovan kanske inte så där jätteintressant, så jag skulle rekommendera att hellre gå och hångla upp någon eller mumsa på lite chilichoklad, men har man inget bättre för sig följer här några toppar, bottnar, flashbacks, tyckanden och annat trams kring året som gått…

Pratar som sagt inte om mitt jobb förrän det lämnar skrivbordet och blir offentligt. Men kan bjussa på följande inte-så-värst-avslöjande-skrivtrivia: har klurat på hur man kan sy ihop gamla Sumer med Norrbotten i en story, har researchat hur olika sätt att dö känns, har skrivit grejer åt SVT Debatt, har bytt namn på en karaktär minst tusen gånger innan jag fann det perfekta namnet när jag såg en båt i en Draculafilm, slutade piska en död häst och la ned ett bokprojekt som stagnerat och börjat surna, …men det vaknade till liv igen efter begravningen och har gjort comeback som livskraftigt och problemfri zombie. Among other things…

Byggde en ny arbetsplats. Efter ha suttit drygt tio år vid ett fult, tråkigt och djävulskt slitet skrivbord i Ikeaiansk bokfolie rann det till slut över och jag hackade sönder skiten till kaffeved i ett anfall av estetisk härdsmälta. Inget ont om vare sig IKEA eller bokfolie, men det går lika bra ihop med min persona som Conan the Destroyer och rosa tyll.

Sitter nu mer vid ett gammalt hotellskrivbord som pimpats upp i gothicsteampunkvintageartdecoscifi-stil. Otroligt vad man kan göra med lite lackbets, kugghjul, drakskrin, LED-ljus, dockhusspikar, plasmabollar och fladdermuskranium i antiksilver.

Upptäckte efteråt att ens skrivbord är som ens klädsel. Det kändes som att byta från en flottig McD-uniform till en skräddarsydd smoking. Det nya skrivbordet får mig att växa och sitta rakare i ryggen. Dessutom ställer det krav på mig, det vägrar ställa upp på att bli någon slögrotta där jag Facebookar och lirar Half-life, utan kräver att jag producerar mästerverk vid det. Den bästa möbel som någonsin hänt mig!

När skrivbordet väl var klart insåg vi att resten av inredningen inte matchade, så det slutade i en interior design-omställningstornado som skulle fått hela Extreme Home Makeover-gänget att dö av utmattning. Nu går hela lägenheten i gothicsteampunkvintageblackantiquesilverartdecoscifi-stil.

Bytte även arbetsverktyg från Microsoft Word till OpenOffice och Writer (var hooked redan på att ordbehandlingsprogrammet heter just Writer). Slutar aldrig förundras över hur öppen källkod som är gratis kan vara så oändligt mycket bättre än megaföretagens svindyra programvara.

För er som skriver och dessutom hänger på Twitter kan jag varmt rekommendera Quotes4Writers. Blandade citat och tips för/av författare. Kanske inga grejer som får en att trilla av stolen av insikt, men nästan allt har den där ”ja just fan”-känslan.
Ska jag återge något som säger mer än något annat så är det:
Those who go on to be proper writers are those who can forgive themselves the horrors of the first draft.” – Alain de Botton.
(Det har sagts förr och tål att sägas igen: writing is rewriting).

När kommer till musik, böcker, filmer å sånt tycker jag 2011 var ett rätt mediokert år, för att inte säga osedvanligt fyllt av fiaskon och besvikelser. Men kalla mig för hippie, jag tror då i alla fall att nyckeln till en roligt liv är att strunta i det negativa och fokusera på det positiva, så här är några av mina personliga kulturella höjdpunkter:

Musiken som fick mina trumhinnor att slå glädjekullerbyttor under 2011 kom från: Times of Grace, Charlotte Martin, Owl City, Maria Mena, Fair To Midland, Machine Head, M83, Anubis Gate, LIGHTS, Ravenscry, We Are The In Crowd, Walking With Strangers och Moist.
(Hade den 16-åriga metalheadversionen av mig själv vetat hur hejdlöst den 43-åriga versionen blandar metal med både female singer/songwriters och electronica hade han förmodligen spöat upp mig. Men han var rätt klen och tanig, och hade inte heller en molekyl våldsamhet i kroppen, så han hade nog mest fnyst föraktfullt och fällt någon nedlåtande dräpande kommentar. Och det kan jag leva med.)

Mäktigaste musikvideon var tveklöst World Orders underbara visualisering och koreografi till Machine Civilization. Finns det något bättre än när man är asless på allt man ser, tycker att kreativiteten är död och att allt redan är gjort, …men så kommer något sånt här och smackar ned ens käke i golvet. Det här är coolt, genialt, vackert, galet, robotic and zenlike på en och samma gång.

Bästa filmerna var: Rango, Harry Potter and the Deathly Hallows, Super 8, X-Men: First Class, Rise of the Planet of the Apes, Source Code, The Ward och Attack the Block.

Har läst många bra böcker under 2011, men släpptes någon av dem egentligen under året? (vilket ju är något slags grundkriterium för att få vara med på en årslista). Jo, de lysande böckerna The Night Circus av Erin Morgenstern och Mira Grant’s The Newsflesh Trilogy.

Skrämmande men sant: jag har inte varit på en enda konsert under 2011. Scary! Vet inte om det beror på att något sevärt inte passerat mina trakter, eller om jag haft huvudet så långt uppkört i ni-vet-var att jag missat allt skojigt som hänt. Men planerar stark gå-på-gig-comeback under 2012. Henry Rollins passerar ju mina kvarter snart, så även det återförenade Black Sabbath, och enbart de första bandsläppen till Metaltown fick det att börja rinna dregel i mungipan.

Det som fick mig att sätta mig i tv-soffan var: Det søde liv, The Walking Dead, GLEE, The Big Bang Theory och TED Talks.

Mest awesome fotograf 2011 måste tveklöst vara Felicia Simion. Otrolig talang med en vasst öga det vackra och sköra omkring oss.

Favoritfotot ur min egen kamera innehöll bl.a. boktext, fickur och textur:

Årets designer är definitivt Blue Bayer Design. Hemmet fylls sakta men säkert med hans kreationer: dörrknoppar till mitt skrivbord och tv-skåpet, en ravenskullring etc. Och mer lär det bli…

Snyggaste trenden 2011: Dia de Los Muertos.

Bästa (och mest träffande!) illustrationen 2011:

På det både yrkesmässiga och det personliga planet har 2011 mest handlat om att kratta manegen och justera kompassriktningen. Så är livet ibland – vissa perioder jagar man avgudabilder bland giftormar i Sydamerika, jonglerar handgranater och startar revolutioner; andra sitter man mest hemma och styr upp saker så att livet kan bli så bra och underbart som möjligt. Tycker att båda är lika kul och nödvändiga, men den senare är kanske något tråkigare att berätta om, så det här blir allt jag säger om den saken.

Inte för att man behöver lämna hemmet för att få uppleva dramatik. Blev i början av sommaren väckt av röklukt och ljudet av sirener och insparkade dörrar efter att grannen satt fyr på sin tvätt. Behövdes inget kaffe för att få upp adrenalinnivån den morgonen kan jag säga.
Sen försvann en annan granne mystiskt, och alla vädrade blod, mord och skandal, men de hade fel och hon dök tack o lov upp igen oskadd. Men trappuppgången var under tiden så nedlusad med rotande kvällspressreportrar att det nästan var läge att be Anticimex komma och spraya. Silverfiskar och råttor ringer åtminstone inte på dörren i tid och otid eller rotar i soptunnorna.

Esme har haft ett bra år. Skrämt handväskhundar, charmat folk i parker och fått för sig att hon är Gamera som attackerar Tokyo:

Esme-Gamera

Det sägs att det var en sommar, men så vitt jag minns så samlade sandalerna och solskyddsfaktorn damm medan jag snickrade på Arken. Däremot kommer jag aldrig att glömma att det var +23 och strålande sol den 1:a oktober. Strövade omkring nere i Västra Hamnen bland soldis, glasskioskköer och höstbadande människor. Och på julafton var det +10, sol och ett körsbärsträd som jag brukar promenera förbi blommade.
Ser andra halvåret 2011 lite som naturens sätt att be om ursäkt för de senaste fimbulvintrarna som förvandlade utomhuset till Mordor. Det är lugnt naturen, allt är förlåtet, gör inte om det bara…

Favoritordet 2011 var Ikigai – ett japanskt ord som kräver minst en C-uppsats för att förklaras korrekt, men kan översättas till ungefär ”Orsaken till varför man stiger upp på morgonen”.
Skitviktiga saker mao, men det handlar om mer än att bara ge livet mening. Tillsammans med vardagsmotion, social samvaro, undvika stress, äta nyttigt (och bara tills man är runt 80% mätt) är det enligt forskning tydligen receptet på ett väldigt långt liv.

Deppigt värre när man läst tidningen under året. Tsunamis, kärnreaktorhaverier, svältkatastrofer, Utöyamassaker, en världsekonomi redo för ett specialavsnitt av Lyxfällan och ett klimatavtalsfiasko som fått mig att börja bygga på min egen stridsvattenskoter så jag har en chans i kampen om de sista tomaterna när världen blir som i Waterworld.
Men visst, den här nerden hittade ändå två ljusa nyheter som gav hög puls:
1. Att neutriner verkar färdas snabbare än ljuset.
2. Higgs-partikeln kan ha hittats.

Ovanligt många separationer under 2011. I varje fall från där jag sitter och tittar. Kanske vänkretsen som börjar komma i den åldern när det är dags att skriva nya kapitel i livet?
Själv har jag dock firat bröllopsdag #9 och tio år som lycklig osingel.

Har varit i Stockholm så mycket som möjligt under 2011. Har saknat den stan och framför allt alla de underbara vänner som bor där. Har njutit, slappnat av och känt mig som jag kommit hem varje gång jag varit där. Dags att agera efter den känslan…

Har av olika orsaker varit rätt mycket på Gärdet under sthlmsbesöken. Och fått justera min uppfattning om Östermalm. Visst, det är nog den enda delen av stan där det är hästbajs i parkerna, där hundarna har efternamn och det står tre Porschar vid glasigloon; men stadsdelen är betydligt mysigare än sitt rykte, och Östermalmstanterna är faktiskt riktigt rara.

Årets bråkigaste kroppsdel har tveklöst varit sköldkörteln. Den har jävlats för mig under större delen av året, men börjar nu tack-o-lov att återgå till det normala.
Vad sköldkörteln är? Jo, en hormonproducerande körtel som sitter i halsen nedanför svalget och styr bl.a. ämnesomsättningen. Strular den kan man enligt läkarboken få utstå: trötthet, frusenhet, minnesproblem, depression, ändrad ämnesomsättning, ökat sömnbehov, förändringar i svett- och talgkörtelproduktionen, håravfall, nervositet, koncentrationssvårigheter, hjärtklappning, darrhänthet, oro, panikångest, sömnsvårigheter, högt blodtryck, muskelsvaghet, viktminskning och mycket annat skojigt. Jag kan personligen intyga att läkarboken varken överdriver eller hittar på här.

Tur i oturen så verkar det “bara” ha rört sig om en inflammation i sköldkörteln, för först var den överaktiv, sen sackade den ned rejält och blev underaktiv. Doktorn sa något om “autoimmun reaktion…, bla, bla, …går över av sig själv…, bla, bla, …återkommande… bla, bla…“. Var mest lättad över att det var något som lägger av självmant, och inte den betydligt vanligare sköldkörtelstörningen giftstruma – som måste tuktas med skalpell eller radioaktivt jod och sen medicineras resten av livet.

Av alla jobbiga symtom det här fört med sig har nog håravfallet varit det tuffaste. För män i medelåldern kan sånt vara väldigt traumatiskt (tänk impotens, fast på skalpen). Helst om man som jag är begåvad med en hårman någonstans mellan en Hypertrichosdrabbad och en Wookie. Vilket också lindrat eländet – att fälla lika mycket hår som en skabbig perserkatt i en orkan har i mitt fall bara resulterat i en mer normal hårtjocklek, dvs jag har inte behövt tunna ut det med grästrimmer varje gång jag klippt mig.

Men överlag är sköldkörtelproblem inte något jag rekommenderar. Undvik till varje pris! Köp inte ens om det är på rea eller om man får en Ginsukniv och fem kilo kaffe om man beställer inom 24 timmar!

Har tagit mig under 80 kg-strecket för första gången på säkert tio år. Om det beror på nyttigt leverne eller på uppfuckad ämnesomsättning ska vara osagt, men tänker banne mig stanna där!
Nästa steg blir mer stretching och muskelbyggande. All tid vid skrivbordet har gett mig samma kroppsbyggnad som Gollum. I nuläget är jag så stel och klen att jag skulle förlora en fight mot ett gammalt sugrör.

Anyway, har nu klivit in i farstun till 2012, och det pirrar som om jag skulle på dejt eller upp på scen. Så väl som jag krattat, bäddat, justerat och styrt upp under det senaste året kan 2012 inte bli annat än ett underbart och galet äventyr.

Funderade på några nyårslöften, men insåg att nyårslöften är för amatörer, så jag kör på nyårshot istället. Under 2012 hotar jag med att:

  • Skriva “The End” på sista sidan på minst en av work-in-progress-manushögarna på skrivbordet.
  • Måla tånaglarna bara för att jävlas med vissas uppfattning om hur saker å ting ska vara.
  • Uppgradera till en Canon EOS 550D och börja fota mer människor, och inte bara macrobilder på blommor och sprit.
  • Umgås mer med de där fantastiska människorna jag tänker på och saknar så.
  • Dricka en alkoholhaltig dryck jag aldrig ens hört talas om tidigare.
  • Göra någon nervös bara genom att vara i samma rum.
  • Göra något trots att det skrämmer skiten ur mig.
  • Få in mer Ikigai i livet.
  • Inte dö.

Simma lugnt och glöm inte att kramas!
See ya out there!

…sen går det ju alltid att sammanfatta sitt år i FB-statusar:

statuses2011

Läser: Death Note
Lyssnar på: The Autumn Film
Tittar på: Prylar på Etsy
Humör: Pirrigt

Comments are closed.